En bok om finländsk asylpolitik, en barnbok och ett libretto till en kammaropera. Det är bara tre av de projekt Rita Dahl ägnar sig åt medan hon är gästkonstnär i Karleby.
Född och uppväxt i en arbetarfamilj i Vanda där ingen utom hennes mamma förstod sig på hennes intellektuella hobbyer kände sig Rita Dahl som ett missförstått barn. Som elvaåring läste hon Dostojevskij och T.S. Eliot, spelade violin och fotboll, och gick med i YLE:s barnkör.
– Det var ett jobb. Man fick betalt. Min musiklärare ansåg att jag kunde bli musiker, men jag bestämde mig för att studera statsvetenskap och litteraturvetenskap, säger Rita Dahl.
Efter att ha avlagt sin första magisterexamen 2001, den i statsvetenskap, sökte hon jobb som bland annat redaktör och informatör, och blev kallad till ett flertal intervjuer.
– Jag var inte säker på att jag skulle kunna avsluta mina studier i litteraturvetenskap samtidigt som jag arbetade heltid, därför valde jag att frilansa. Nu vet jag att det var ett dumt val.
När hon avlade sin andra magisterexamen 2008, den i litteraturvetenskap, hade det blivit sämre tider och hon sökte jobb utan att bli kallad till några intervjuer.
I dag har hon arbetat som frilansredaktör i 20 års tid och sett hur en del medieföretag och förläggare utnyttjar utbildade människor på de värsta sätt.
Förra året gav hon ut en pamflett som skildrar den prekära situation som egenanställda inom konstnärliga yrken befinner sig i dagens Finland.
– I den har jag samlat mycket information om våra desperata liv. Jag tror att Vänsterförbundet är det enda parti som har gjort en utredning om saken och den var verkligen full av information och konkreta förslag på hur man kunde förändra situationen.
Upplever du att det finns något man själv som skrivande människa kan göra för att förändra sin situation?
– Söka ett annat jobb.
Hon skrattar, men förklarar att det verkligen inte går att leva på projektstipendier.
– Om du är verkligt utbildad kan TE-byrån neka dig rätten till sysselsättningsstöd. Jag ville studera till yrkeslärare, men jag fick inte studera med arbetslöshetsförmån därför att jag är för utbildad. Samtidigt behöver jag den utbildningen eftersom den gör det möjligt för mig att söka jobb som lärare.
I dag har Rita Dahl också en medianomexamen från Yrkeshögskolan Haaga-Helia. Som slutarbete valde hon att utveckla en utbildning, "Vaikuttava kirjoittaminen", som lär ut skrivande för sociala medier.
Den bok om finländsk asylpolitik som hon arbetar på just nu skulle hon gärna göra en podd på.
– Det började med att jag skrev några artiklar om asylpolitik. Ofta föds mina bokidéer ur arbetet med artiklar.
Hon skriver sitt första libretto för en kammaropera och planerar sin första roman. Den ska handla om hennes alter ego Alva, en verkligt högutbildad kvinna som varje dag kämpar mot absurda institutioners makt.
Dessutom arbetar hon på sin första barnbok. Den handlar om en ensamförsörjande mamma och hennes finländsk-kinesiska döttrar.
– Den ska visa hur det är att växa upp i två kulturer. Barnens fader har inte lärt dem prata kinesiska. Om somrarna är de en del i Kina, men de kan inte tala språket.
Själv har hon förutom sitt modersmål finska studerat svenska, engelska, franska, tyska, spanska, italienska och portugisiska.
Den portugisiske författaren Fernando Pessoas heteronymer och ortonymer var ämnet för hennes magisteravhandling i litteraturvetenskap och hon har översatt flera verk av portugisiska författare och poeter till finska.
Hennes "Maailman syrjällä" var den första antologin med portugisisk poesi på finska.
Att inte bara läsa om, utan också besöka andra länder och skriva resehandböcker om dem upplever hon att har gett henne en mer holistisk bild av världen.
– Jag har rest i de farligaste länderna i världen, men nu tänker jag sluta göra resehandböcker. Några gånger har jag finansierat mina resor själv och det borde inte vara så.
För att upprätthålla sin sångteknik sjunger hon sex timmar i veckan.
– Jag är en renässansmänniska. Jag känner att jag måste utveckla alla dessa förmågor som jag har fått av Gud eller någon annan.
Jessica Poikkijoki
publicerats i Österbottens Tidning 19.7.2018
